Ibland undrar jag

Jag har publik idag, Maja, Tintin och ett antal gosedjur sitter uppkrupna hos mig i sängen. Vi gör så gott vi kan för att gömma oss undan regnet. Att himlen öppnade sig tio minuter efter att vi anlänt till Majstången förvånar inte ens, men nu vill jag snart att det ska sluta. Annars vet jag inte om jag orkar pallra mig iväg till stadsparken och sluta upp med de andra ensama studenterna som inte tagit sig ifrån den slumrande staden.

På sista tiden har det bara blivit för mycket och jag är inte stolt över alla beslut jag tagit eller hur jag reagerat i alla situationer. Det blir bara fel ibland hur man än gör och det är väl en läxa jag måste lära mig. Jag hoppas i alla fall att det är därför allting verkar gå emot mig och önskar av hela mitt hjärta att det ska gå över lagom till att jag får veta om jag kommit in eller inte till hösten.

Kanske är det här universums sätt att förbereda mig på nederlaget, kanske har jag haft det för bra för länge och jämvikten måste återställas, jag vet inte. Kanske tänker jag bara för mycket.. det vore ju inte första gången om vi säger så. Den som lever får helt enkelt se.

Glad midsommar föresten!