Ibland undrar jag

Jag blir alltid lika överumplad när jag vaknar och inser att jag kommer ihåg äventyret jag befunnit mig i under natten. Det var skrämmande verkligt det jag drömde i natt. Visste till och med vem pappan var och vad pojken skulle heta. Under några få timmar hann jag gå igenom en graviditet, förlossning och känslan av att hålla ett spädbarn i armarna.

Det ska nästan bli skönt att städa trappor i sommar, det här med barnomsorg har verkligen stigit mig åt huvudet. Adrian hette pojken i alla fall och ensamstående var jag.  Som inte det var nog så tror jag att jag någonstans mitt i drömmen hade tre barn på halsen. Till och med i drömvärlden fanns paniken över att jag inte var redo och min egen mamma föreslog adoption. Precis innan jag vaknade uttryckte jag i skräckblandad sorg att jag inte kunde släppa honom ifrån mig.

Det är ett lustigt fenomen, det här med drömmar. Hur de kan tala om saker för oss som vårt medvetande inte vågar erkänna. Det enda som känns orealistiskt var min hjärnas val av fader, fast visst behövde jag skratta lite också. Nu ska jag bege mig till jobbet. På fredag sitter jag kanske på ett flyg till skåne, sen vet jag inte vart vägarna bär mig.

Ha det så bra!