I want you to want me.
Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att rubrikerna ofta går i engelska nuförtiden. I och för sig tänker jag en hel del på engelska utan att jag tänka på det. wowow... nu får vi lugna ner oss lite, det där blev bara underligt. Det jag försöker säga är att det kommer naturligt för mig, som för de flesta svenskar, att tänka i engelska meningar ibland.
Eftersom att vi inte dubbar film och tv på samma sätt som många länder i vår närhet gör smyger sig engelskan lätt in i vårt ordförråd. Jag ska aldrig glömma när jag var i Holland och till min förvåning insåg att John Travolta pratade Nederländska. Jag gick i femman och hade aldrig stött på en dubbad film tidigare. Det var en upplevelse..
Sen börjar ett annat fenomen bli ganska vanligt bland mina rubriker. De har inte minsta lilla koppling till inläggen längre. Fast det skiter jag i så det är bara för er att titta genom fingrarna. Jag har nämligen kommit fram till att det är mycket lättare att uttrycka svåra ord på engelska . Det stockar sig lite obehagligt i halsen när jag försöker på svenska.
Förmodligen för att det ligger så mycket tyngd i svenska språket. Engelska är ett mycket mer lättvindigt språk. Tänk er en bar, Engelska är pangbruden i röd klänning med en orgasm i handen medan Svenska sitter i en mörkgrön klänning och håret i tofs. Svenska är på många sätt mer spännande och det ligger mycket djup och pyr bakom de tjocka glasögonen, men Engelska är ju så lätt att ta till sig och så enkel att hålla ifrån sig på samma gång.
Du har inga som helst obligationer mot den röda klänningen, men tar du tag i tofsen blir allt plötsligt allvarligt och sanningsenligt.
Och vi vet ju alla att sanningen kan skrämmas ganska rejält ibland...
