Milk!
Någon gav ifrån sig underliga ljud i biosalongen och vi fnissade. Jag fällde som vanligt en tår på slutet och Josse kommenterade hur snygg hon tycker Sean Penn är. Ännu en filmisk pärla värd att vårda ömt.
Milk var fängslande men så hade jag inte förväntat mig något annat heller. Det är en vacker skildring av de homosexuellas kamp. En berättelse om kärlek och att våga stå upp för vem man är. I ett universum där alla elektroner påverkas av varandra. Där vi människor inte ens har existerat ett andetag av universella mått har jag svårt att förstå varför vi inte bara kan acceptera varandra för vilka vi är.
Visst finns det inprogrammerat i våra hjärnor att frukta det vi inte förstår oss på men som Josse så bra uttryckte det. - Hur kan det finnas människor som kämpar så hårt för att förhindra andra människors lycka? Jag hade inget bra svar för jag förstår det inte heller.
Kärlek som kärlek!
