Skyddsväst hitåt.
Jag tänker inte tråka ut er med detaljer från min hurtiga dag, utan snarare komma med en fundering som simmat runt i mitt huvud efter en diskussion med en kollega. Hur kommer det sig egentligen att charmerande människor verkar dras till odrägliga individer?
Är det för att de inte inser hur bra de är eller gillar de bara utmaningen? Är det för att de inte vet vad som är bäst för dem eller för att de vill känna sig behövda?
Jag vet inte riktigt vart jag ska placera mig själv på skalan mellan: A. Odräglig ----------------- B. Dräglig.
Självklart springer vi väl alla fram och tillbaka längs den här sträckan, ingen är ju perfekt, men det finns ju de som står och trampar lite längre vid en av stafettpinnarna. Jag skuttar runt en hel del kring B. men så fort jag blir stressad eller emotionellt utsatt rusar blodet i ådrorna och utan att veta hur det gick till står jag som fastkedjad vid bokstaven A. Kanske är det så med alla människor. Men det förklarar fortfarande inte varför A & B människor dras till varandra, har det med magnetism att göra?
Repellerar fina människor varandra vilket gör att de slutar upp med någon som verkligen inte är bra för dem? Fast det är ju en skruvad tanke eftersom att i alla fall jag alltid har tänkt att ens motsvarighet borde vara något positivt. Som isglass på sommaren eller varm choklad om vintern.
¨
Själv är jag rätt värdelös på det här med magnetism, repellerar alla eftersom att risken för att fastna är för stor... Tänk om en svår människa skulle haka sig fast vid mig och jag skulle hamna i den ondaste av onda cirklar. Tänk om jag inte skulle kunna ta mig loss.
Usch.. Det var skönt att få det där ur huvudet. Inte blev jag mycket klokare men nu har jag i alla fall det på papper. Tack tack.
