"Inte gå"
Jisses vilken intensiv helg det blev, helt oväntat. Jag har hunnit med hamburgare vid centralen, ett antal krogar, djupa samtal i natten, bakisfika, bio, middag med familjen och ord.. ord punkt, som Marion skulle ha uttryckt det..
Så här mycket har jag inte umgåtts på länge, men så har jag sovit ungefär tre timmar per natt också.
Det var med andra ord inte helt kul att ge sig iväg ut på landsbygden idag men avskedet var värt varenda olidlig signal från väckarklockan. Vid tidigare uppdrag har jag alltid haft inställningen att det är jobbigt att man bara befinner sig på ett ställe en dag men nu har jag insett att det är mycket värre med det omvända. Fy vad hemskt det var att säga adjö till alla små knoddar idag.
Lillprinsen började gråta och Ida tyckte minsann att jag kunde komma tillbaka imorgon också, vare sig jag jobbade eller inte. Visst borde jag tycka att det är positivt att jag gjort sånt intryck på barnen men det gör bara för jävligt ont, rent ut sagt. Men.. men, det är en vikaries lott i livet. Lite skönt ska det faktiskt bli att slippa åka en timme för att ta mig till jobbet.
Imorgon ska jag göra ett avtryck innanför tullarna istället så det är bara att samla ihop sig själv.
Nu tänker jag lägga mig och titta på Stolthet och fördom för sjuttioelfte gången. Det är spännande med filmer man aldrig tröttnar på. Som Amelie från Montmartre, spirited away eller Bridget Jones för den delen. Det är något rogivande över dem och den hopplösa romantikern i mig älskar ju lyckliga slut.
Bamsekram!
