- Nämen darling!
När jag idag blev dumpad vid en landsväg långt bortom Mörby Centrum kändes det inte så lovande. Förvirrad och vilsen vandrade jag på en liten grusväg mitt ute i ingenstans tills jag helt plötsligt kom fram till något som liknade en stuga. Det låg lite för mycket Hans och Greta över stället men jag visste att jag var tvungen att knacka på åtminstånne. Mer än så hann jag inte göra innan en oerhört feminin man öppnade med ett brett leende och utbrast med pipig stämma, - åh du måste vara Julia, välkommen in darling och känn dig som hemma!
Efter kroppsmassage på barnen med tillhörande olja och doftljus, lunch bestående av nässelsoppa som tydligen föräldrarna engagerat sig i och vårskrik i skogen kände jag mig glad att få vandra tillbaka till busshållplatsen. Det var i och för sig trevligt med ett så bohemiskt dagis men min trötta hjärna klarade inte riktigt av alla nya intryck, all beröring och målningar på väggarna. Det där i mitten lät lite väl porrigt men det var mycket kroppskontakt.. let's leave it at that. Jag vet inte riktigt om jag smält allting ännu, undrar om jag någonsin kommer att göra det.
Pinsamt nog fylls jag av ett betryggande lugn av att få komma tillbaka till öfre östermalm på måndag, trots att jag måste jobba ihop med den mest virriga och själupptagna människa jag någonsin mött. Killen kan sitta och prata om sig själv i flera timmar om man ger honom chansen. Jag har inte riktigt funderat ut om han försöker stöta på mig eller om han bara är dum i huvudet.
Nu ska jag sova, ikväll är det Baba som gäller och jag vill verkligen orka gå.
See ya!
