Crystal clear.
Alltför ofta placerar sig svaren på mina frågor och önskningar så nära att jag inte hinner urskilja vad de betyder förän jag snubblat och skrapat upp knäna. Så sitter man där vid trotoarkanten och svär för sig själv med insikten av att det är försent ännu en gång.
Egentligen är min oförmåga att se vad jag har under näsan lite skrattretande. Och som om det inte vore nog så slår den alla världsrekord. Men det blir så motsägelsefullt att säga att man man ska hålla huvudet högt när svaren tenderar att lägga sig som farthinder på marken. Aja, nog om mina klumpiga försök till att leva ett normalt känsloliv.
Igår hade jag tjejkväll på berget. Allt från obehagliga bamseupplevelser till helikopterrån avhandlades och dokumentationen stod allas vår robin hood för, jag tror att Kristin hade ett finger med i spelet också. Det var en del glas rödvin inblandat så mina minnesbilder är lite väl luddiga.
Solen skiner och det tänker jag inte gå miste om, vi hörs!
