Ibland undrar jag

Hösten kommer närmare in på skinnet, det talar både mina rosiga armveck och de gulnande löven på träden för. Det är en härlig årstid, tycker i alla fall jag. Fast det här förbenade faktumet att det är mörkt när man stiger upp har jag inte så mycket för.

Lite har jag längtat efter stickade koftor, julbak hos mormor, rykande het choklad och värmeljus. Det är så romantiskt med virvlande löv och brända mandlar, och kanske hör mörkret till. För vad vore egentligen frostiga morgonar utan det där glittrande ljuset som väcker en vid elva snåret en lördag? Blir det för mycket får man väl åka bort helt enkelt?

Välkommen du färsprakande och romantiska tid, jag har i alla fall saknat dig.