Ibland undrar jag

Det här har varit en helg vars händelseförlopp skulle räcka till en hel roman men jag ska försöka sammanfatta den så att ingen förutom de inblandade fattar ett jota.

Om vi börjar såhär: 

Mitt i en minst sagt roande teateruppvisning föll poletten ner att det var jag som satt med alla essen på hand, vilket lyfte konfliktnivån ett par steg i fredags. Jag gestikulerade vilt i sällskap av en attraktiv främling, dansade på fiendemark och körde ner kilklacken hårt i foten på flaggstången en allra sista gång. Det kanske inte kastades några hinkar med öl, men det behövdes inte, luften vibrerade tillräckligt i alla fall. 

Med hakan i vädret, tusenskönan vid min sida och en stulen cd-skiva djupt nedgrävd i väskan vandrade jag från debaser utan att se mig om en enda gång.

Sen vaknade jag upp till en grådaskig lördag och delade med mig av både nektariner och vatten till tusenskönan mitt i all bakisångest. Ett par timmar senare fann jag mig vandrades i converse och slackertröja med Anni och världens snällaste grayhound på stureplan. När vi tröttnat på "the mushroom" fortsatte färden mot djurgårdsfärjan och någonstans skildes våra vägar åt vid gamla stan. Men inte som ovänner utan snarare tvärtom. Vi bara växer, hela tiden.

Eftersom att jag har bestämt mig för att sömn är överskattat bytte jag snabbt kläder hemma och begav mig till slussen samma kväll. Det var här någonstans allting föll på plats. Lyckan av att återse killarna som ger mig hopp var så överväldigande att jag struntade i alkohol och beställde in den roligaste drinken de hade på Bonden, befriad från allt vad bitter eftersmak heter. Några timmar senare var det jag, rödluvan och mister disco som svängde på höfterna till 90tals nostalgi på podiet.

Sen var han bara där och det susade i öronen på mig hela vägen hem.

För att knyta ihop säcken kommer här Kristins svar på storslagen ballad, lyssna och njut: airport surroundings